Geovetenskapliga Riksobjekt

Riksintressen för naturvård är områden eller objekt som har få motsvarigheter i den naturgeografiska regionen, i riket och internationellt sett på grund av särskilt stora naturvärden. Grundläggande bestämmelser om hushållning med mark- och vattenområden finns i miljöbalken 3 kap. Enligt 6 § skall så långt möjligt mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.
I slutet av 1980-talet genomfördes en första rikomfattande bedömning och klassning av riksobjekt. En översyn av dessa områden/objekt genomfördes år 2000. En betydande mängd naturvetenskapliga objekt har utpekats i länet. Det finns 22 stycken geovetenskapliga riksobjekt Det finns även ett stort antal riksobjekt inom sektor kulturminnesvård och friluftsliv med flera.

De geovetenskapliga riksobjekten har indelats i sju övergripande typer av objekt. De i sin tur har indelats i mer preciserande undergrupper. Sålunda indelas typobjekt referenslokaler i urbergsstratigrafi, sedimentär stratigrafi och jordartsstratigrafi. Morfolog    underindelas i berggrund och kvartär.  Lokaler där erosionsformer utgör grund för riksklassningen delas in i berg och jord. Ackumulationsformerna delas in i glaciala, glacifluviala, fluviala och eoliska bildningar. Övriga övergripande typobjekt är frostmarksformer, strandformer/ kusttyper samt torvmarker.
Ett och samma riksobjekt kan inrymma flera typer.
I Västernorrland finns 21 stycken objekt av geovetenskapligt riksintresse. Samtliga typer av objekt finns representerade med undantag för frostmarksformer. Nedan följer en sammanfattande redovisning av områden av geovetenskapligt riksintresse i länet.

NORRA ALNÖ - unik geologi med bergarter med mycket ovanliga sammansättningar (bergarter och mineral).
                  
RESELE NIPLANDSKAP - älvavsnitt som ger en mycket god och mångsidig bild av landskapets utveckling och de processer och former som präglar en älvdal av denna typ (nipor, raviner).

RÖDÖN - rikt illustrativ och viktig berggrundslokal (bergartsstratigrafi).

FAXÄLVEN (Edsele — Helgumssjöns delta) - den sista outbyggda älvforssträckan i Ångermanälven — Faxälven — Vängelälvens stora vattensystem. Sträckan tillskrivs ett högt geomorfologiskt intresse (ås, raviner, recent delta).

SKALLBERGET - en av landets största urberggrottor som genom sitt komplicerade bildningssätt är en av de mest intressanta urbergsgrottorna i landet (grotta).
 
PARTEBODA - mäktigt tappningsdelta med tydliga strandlinjer i nivå med  högsta kustlinjen. Flera kanjonbildningar inom begränsat område förekommer (kanjon, isälvdelta).

VARGBERGET- ett av norrlandskustens största klapperfält. Väl formade stranvallar.

LÅNGVATTNET- glacifluvialt randdelta av stort skönhetsvärde (isälvsdelta, kames, ås, dyner).
 
ROSJÖOMRÅDET - deglaciationslandskap nära högsta kustlinjen med många geologiskt, vetenskapligt intressanta bildningar inom ett begränsat område (gabbro, Rogenmorän, ås, kames, skvalränna, torrdal, dyner).
 
RÄCKEBERGET - hårt abraderad bergfront med länets/ landets största tunnelgrotta (grotta).
 
LÄNNÄSFÄLTET - välformad glacifluvial deltabildning där åstopparna återspeglar på ett utomordentligt sätt det etappvisa tillbakadragandet av inlandsdisen.

HÄRNÖ ABRASIONSKUST - abrasionskust inom område med stor landhöjning, med erosions- och ackumulationsformer med få motsvarighet utmed norrlandskusten (klintkust, sedimentbergart, klapperfält, strandvallar).
 
INDALÄLVENS DELTA - största kustdeltat i Sverige. Det är av stort geomorfologiskt intresse (recent delta).
 
LJUSTORPSÅN / MJÄLLÅN - fullständig representation i liten skala av de norrländska dalgångarnas formserier (kvartär stratigrafi, raviner, nipor).
 
ÖVRE GIDEÄLVEN - de geovetenskapliga skyddsvärdena är särskilt koncentrerade till de båda HK-deltana vid Aspsele och Locksta. Locksstafältet är av särskilt stort geomorfologiskt intresse  då två isälvar har haft sitt gemensamma utflöde. Stockholmsgata i områdets övre delar är en stor kanjondal — kursudal -  som förutom stort vetenskapligt värde har stor attraktionskraft på grund av storlek och form. Det glacifluviala sambandet mellan Stockholmsgata och Lockstafältet är mycket tydligt och av stort pedagogiskt värde (åsar, isälvdeltan, kursudal, torrdal, dyner).
 
MOÄLVEN - rikt varierad skogsälv med liten  påverkan av vattenkraftutbyggnad (isälvsdeltan, meanderlopp, korvsjöar, nipor, leveer, flyggberg).

GRANVÅGSNIPORNA - tre mäktiga, fristående nipor vid Faxälvens inflöde i Ångermanälven (nipa).
 
BARSVIKEN - väl formade urbergsraukar, ca 2 meter höga, utbildade i sedimentgnejs (hård bergart) vid en förutvarande strandnivå.
 
NEDRE LJUNGAN - nedre Ljungans outbyggda älvsträcka utgör numera en sällsynt och värdefull naturmiljö.
 
NEDRE INDALSÄLVEN - norrländsk storälv med typisk älvdalsmorfologi och sedimentlagerföljd. Mäktig älvdalsprofil och välformat och ofta märkligt nip- och ravinlandskap (berggrundsmorfologi, kvartär stratigrafi, raviner, nipor).
 
RAMSELE TERRASS OCH NIPLANDSKAP- represenativt terrass-ravinlandska

HÖGA KUSTEN - rent geologiskt Världsarv som inkluderar objekten Högklinten, Ringkallen-Sörleviken,  Rotsidan och Storön.

Sidansvarig:
Göran Nordin

Sidan uppdaterad:
2010-03-30
Geologivägen i Västernorrland   c/o Länsstyrelsen i Västernorrland    871 86 Härnösand   0611-34 90 00    Skicka synpunkter