TorvBildningTorvmarker har i Sverige bildats kontinuerligt alltsedan istidens slut fram till i våra dagar. Den vanligaste bildningsprocessen har varit att skogsmark försumpats. Denna process har reglerats av de klimatsvängningar som skett efter den senaste istiden. Vanliga torvslag som utbildats i torvmarker bildade genom försumpning av fastmark är måttligt humifierade och består av ganska blöt starrvitmosstorv eller skogsmosstorv när inslaget av träd och vedrester ökar. Det senare är ofta vanligt i myrarnas bottenlager. En annan vanligt förekommande typ av torvmarksbildning är igenväxning av grunda vattensamlingar eller andra små stagnanta vattendrag. Ofta har torvmarksbildningen initierats av igenväxning, som sedan följts av försumpning av den omgivande fastmarken. DefinitionerTorvmark är i första hand ett geologiskt begrepp, och definieras som en landyta täckt med torv. Denna kan antingen vara naturlig och opåverkad, eller dränerad och på annat sätt omformad av jordbruk, skogsbruk eller torvbrytning. För att en markyta ska klassificeras som torvmark i geologisk mening krävs ett torvtäcke om minst 30 till 50 cm mäktighet, dvs. ett tydligt skikt av ihållande torv ska finnas över mineraljorden. Vidare krävs att själva jordarten minst ska innehålla 20 % av organsikt material, dvs. högst 80 % oorganiskt material, för att den ska benämnas torv. Myr är till skillnad från torvmark huvudsakligen ett botaniskt begrepp och en myryta har alltid en levande vegetation. Begreppet myr har också en vidare mening och innefattar både den levande vegetationen i ytan och den döda ackumulerade växtsubstansen under myrytan. Myrar indelas i sin tur i kärr och mossar och vidare i olika underavdelningar. Det bör uppmärksammas att termerna torvmark och myr numera ofta även sammanblandas med begreppet våtmark. I våtmarker innefattas t.ex. även vattenområden ut tom flytbladsgränsen. SamhällsnyttaNaturresurs Andra betydande användningsområdena för torv har varit och är som bränsle, odlingssubstrat och som strötorv. Strötorvproduktionen, som hade sitt maximum mellan de två världskrigen med en produktion av över 3 miljoner m³, är idag obetydlig. Den har ersatts med produktion av torv som odlingssubstrat. Torvbränsle har i mer omfattande skala framställts sedan andra hälften av 1800-talet. Produktionen, som var störst under och efter krigen, ersattes successivt av importerade bränslen. Under senare tid har torvbränsleproduktionen återupptagits som en följd av oljekriserna i slutet av 1970-talet. Den huvudsakliga anledningen var behovet att ersätta importerade bränslen med inhemskt producerade. I dag har ca 1 000 personer, främst i glesbygder, sin försörjning från torvproduktion. Areella näringar/jordbruk skogsbruk |
