Isälvsavlagringar - Glaciafluviala avlagringar

Bildningssätt, allmänt


Isälvsavlagringar eller glacifluviala avlagringar består av material som transporterats, sorterats och avsatts av smältvatten från en glaciär eller inlandsis. Smältvatten samlades i isen till mycket strida isälvar i större eller mindre tunnlar och sprickor som ledde ut till isfronten. I dessa älvar samlades material från lerpartiklar till block. Under transporten i isälven avrundades och sorterades partiklarna. Då isälven närmade sig isfronten minskade strömhastigheten och isälvsmaterial började avsättas. Detta skedde i isens randzon eller framför isfronten.

Isälvssediment är isälvarnas grövre material från block till sand. Dessa sediment är oftast skiktade och välsorterade. Sand eller grus är vanligen dominerande kornstorlekar, men såväl sorteringsgrad som kornstorlek kan växla avsevärt inom samma avlagring. Isälvsavlagringar har ofta karakteristiska ytformer.
 

Typer


Isälvsavlagringar kan indelas efter de dominerande kornstorlekarna, dvs. efter materialets sammansättning. Man talar ofta om isälvsgrus eller isälvssand. En annan och mera allmän indelning bygger på bildningsmiljön. De vanligaste typerna är:

Ås eller rullstensås
Åsen är Sveriges vanligaste isälvsavlagring.Det är en långsträckt ryggformad bildning som har avsatts i en istunnel eller i en öppen isspricka. Rullstensåsar består till största delen av sand, grus och sten där partiklarna i allmänhet har rundade kanter. Ibland förekommer en mycket grov åskärna med block i den centrala delen. Åsar under högsta kustlinjen (HK) är ofta stora och kan vara upp till ca 25 mil långa. Deras ytliga delar är också omlagrade genom svallning i växlande grad. Över HK är åsarna i regel mindre och har ofta skarpare ytformer, s.k. getryggar.

Delta
Ett delta bildas när en isälv mynnar i ett hav eller en sjö, ofta där iskanten ligger stilla under en längre tid. Sammansättning och lagring i ett delta beror på strömförhållanden och materialmängd. I princip är ett delta uppbyggt av tre delar

  • en bottenbädd av finkorniga sediment avsatta strax utanför isälvens mynning
  • en mittbädd av snedställda sand- och gruslager
  • en ytbädd av sten och grus avsatta när deltat grundat upp vattnet.

Sandur
Sandur är ett delta där isälvens material avsätts på land innan älven når vatten. Sandur är en isländsk term. På denna ö bildas idag många sandurfält utanför öns många glaciärer.

Kames eller kamelandskap
Kames bildas då isälvssediment avsätts inne i isen i slukhål/glaciärbrunnar. Denna avsättning sker i allmänhet uppe i själva glaciären. När sedan isen smälter uppkommer ett kulligt landskap. Kamelandskap är således den glacifluviala motsvarigheten till dödismorän.
 

Isälvsavlagringar i Västernorrlands län


Spår efter smältvatten från inlandsisen finns på otaliga platser i länet dels som erosionsformer, dels som ackumulationsformer dvs. isälvsavlagringar eller glacifluviala sediment. Den regionala utbredningen är beroende av terrängformer och läget till den dåtida vattenytan vid avsättningen. Under HK finns framför allt åsar i de stora dalgångarna. I kusttrakten är ofta isälvssedimenten dolda av andra sediment. Där åsarna passerar HK breder de ofta ut sig som stora delta. Ett sådant HK-delta är Långvattnets naturreservat. Ett exempel på en större ås under HK är den ås som följer Ljungan längs nästan hela dess sträckning från kusten till länsgränsen i väster.
 

Isälvssedimentens nytta i samhället


Naturresurs
Isälvsavlagringarna är en av vårt lands viktigaste naturresurser. Materialet i åsarna är eftertraktat vid t.ex. vägbyggnationer, vilket gjort att mycket av åsmaterialet runt de större städerna brutits ut. Hela den moderna samhällsstrukturen har byggs upp tack vare naturgruset i våra åsar och deltan. Denna naturresurs är en ändlig naturresurs somhåller på att ta slut i många kommuner och därför sker idag en övergång till alternativa ballastmaterial som exempelvis krossberg. År 2005 var det totala uttaget av isälvssediment i vårt land ca 20 miljoner ton. Uttaget i Västernorrlands län var detta år ca 0,5 miljoner ton.

Isälvsavlagringar är viktiga som naturliga reningsverk och magasin för vårt dricksvatten. Detta gör att det är viktigt att skydda dessa bildningar från alltför omfattande exploatering.

Vårt lands största grundvattentillgångar finns nämligen i de större isälvsavlagringarna. De flesta svenska kommuner använder i varierande grad åsarnas vattenmagasin för sin dricksvattenförsörjning. Många större kommuner, som exempelvis Uppsala, bygger i stort sett helt sin dricksvattenförsörjning på uttag enbart från en rullstensås.

Fysisk planering
Åsarna har i alla tider varit viktiga för människor. Eftersom de är torra och hållfasta passar de bra som underlag för byggnation och de är lättframkomliga. Dessutom är de är lätta att gräva i och ligger ofta högt i landskapet, vilket gör att de ofta är rika på fornminnen och äldre bebyggelse.

Radonrisk
Byggnation på isälvssediment kan innebära en radonrisk eftersom dessa sediment är grova och löst lagrade. Radongasen kan därför ansamlas i hålrum mellan åsmaterialet och ganska lätt nå markytan Detta innebär ofta en större radonrisk än i det omgivande landskapet.
Geologivägen i Västernorrland   c/o Länsstyrelsen i Västernorrland    871 86 Härnösand   0611-34 90 00    Skicka synpunkter